annateresiaholm

Innan jag fick barn, framför allt under graviditeten funderade jag så mycket på allt man behövde kunna och veta inför själva nedkomsten. Jag är en person som inte gärna vill göra fel i samtliga sammanhang, jag gillar inte att behöva bli rättad eller kritiserad (dålig egenskap) och även inför det här med barn kryper de där känslorna fram. Man vill så gärna vara en bra förälder och hantera allt med lugn och kontroll. De flesta som känner mig skulle nog beskriva mig som ganska lugn och kontrollerad, men insidan känns inte alltid så. Jag bara går och väntar på att någon ska avslöja min bluff som människa och tala om för mig och alla andra att jag bara har fuskat mig genom sociala gemenskaper, skola och utbildning, föräldraskapet, ja hela livet.

Därför kan jag bli så upprörd ibland när jag märker hur man blir utnyttjad i sina mest känsliga lägen. Jag minns att jag under min graviditet reagerade starkt över hur man i reklam försöker påverka alla blivande föräldrar till att spendera sina pengar på alla möjliga konstiga grejer.
Den enda viljan man har som blivande förälder är att allt ska bli så bra som möjligt för det barn som ska komma och det ansvar man i detsamma har tagit på sig kan ibland kännas överväldigande. Därför är man så mån som möjligt att inte göra fel och snedsteg och denna utsatthet utnyttjas till max! "Du är ingen bra förälder om du inte skaffar just den häär prylen" eller "om du vill ditt barns bästa ska du köpa den häär utvecklande leksaken". Det är så lätt att se igenom, men ändå trillar man dit! Man, eller jag, vill ju inte stå där sen med skägget i brevlådan då någon "smart" vill avslöja ens livsbluff...  Det kan ju faktiskt vara så att reklamerna har rätt och att ditt barn inte kan leva utan en jumparoo från fisherprice, fullsmockad med leksaker som belönar ditt barn med musik från regnskogen och blinkande lampor varje gång det hoppar...