2011-02-27
19:22:00
Hantera!
Har just hanterat ett trekvart långt utbrott ifrån min dotter. Eller jag vet inte hur bra jag egentligen hanterade det. Genomlevde kanske är ett bättre ord. Känner mig känslomässigt urlakad. Bra uppladdning inför en ny arbetsvecka... Nu är hon som en liten solstråle och leker så glatt! Livet är fullt av svängningar och skiftningar, vissa stora och andra små. Det gäller bara att hantera dem. Eller i alla fall genomleva dem. Och komma hel ut på andra sidan...
2011-02-25
20:43:00
När andan faller på...
Ja, så var vi här igen, min blogg och jag!
När andan faller på kan man kanske kalla mitt ledord... Fast det kom jag på nu, inte helt genomtänkt.
Hursomhelst så var det ett tag sen igen och det känns just så, att jag plötsligt hade lust att skriva i bloggen igen.
Får man göra så? Att man gör bara som man vill och inte med någon särskild tanke eller rutin? Jag önskar det i alla fall.
Kvällen ser i alla fall ut som följer:
Det vankas mat från Lilla Indien tillsammans med På spåret och en flaska Brunello di Montalcino som inhandlats just i Montalcino år 2005.
Just den resan som fick mig och Anders att gifta oss på just den platsen.
Vad firar ni? Frågan är oundviklig...
Jo, vi firar att krypgrunden äntligen är klar! Efter en del renoveringar i samband med inflytt har den fått vila, men nu har det plastats och installerats avfuktare. Så nu är det klart! Inga mer ångestfyllda besök i den mygg- och spindeltäta dungeon som jag föreställer mig att den är (jag går bara på Anders beskrivningar, jag har inte varit där själv och då kan ni ju själva räkna ut hur mycket av det jobbet som just jag har gjort, men klar är den likväl och det skall firas!).
Lagomt mycket Dolce Vita och Svenssonliv i ett och samma paket.
Något som också hänt just idag är att pysselnerven slagit till (samtidigt som bloggnerven, vad är det som händer??). Så gamla chokladkartonger blev kortlådor och ett kort fick ett kuvert.
När andan faller på kan man kanske kalla mitt ledord... Fast det kom jag på nu, inte helt genomtänkt.
Hursomhelst så var det ett tag sen igen och det känns just så, att jag plötsligt hade lust att skriva i bloggen igen.
Får man göra så? Att man gör bara som man vill och inte med någon särskild tanke eller rutin? Jag önskar det i alla fall.
Kvällen ser i alla fall ut som följer:
Det vankas mat från Lilla Indien tillsammans med På spåret och en flaska Brunello di Montalcino som inhandlats just i Montalcino år 2005.
Just den resan som fick mig och Anders att gifta oss på just den platsen.
Vad firar ni? Frågan är oundviklig...
Jo, vi firar att krypgrunden äntligen är klar! Efter en del renoveringar i samband med inflytt har den fått vila, men nu har det plastats och installerats avfuktare. Så nu är det klart! Inga mer ångestfyllda besök i den mygg- och spindeltäta dungeon som jag föreställer mig att den är (jag går bara på Anders beskrivningar, jag har inte varit där själv och då kan ni ju själva räkna ut hur mycket av det jobbet som just jag har gjort, men klar är den likväl och det skall firas!).
Lagomt mycket Dolce Vita och Svenssonliv i ett och samma paket.
Något som också hänt just idag är att pysselnerven slagit till (samtidigt som bloggnerven, vad är det som händer??). Så gamla chokladkartonger blev kortlådor och ett kort fick ett kuvert.
Tack Emmy(syster) för den inspirationen!
Och oredan såklart... 
Tack och hej!
