Vissa dagar är det lättare att vara föräldraledig än andra. Idag har varit en sån dag:-)
Ibland är det så svårt att få allt att flyta med mat, lek, amning m.m. Det blir bara protester och tiden sniglar sig fram.
Men som sagt, idag var det en bra dag. Vi tog oss för lite projekt, gjorde kort och spelade ett rejält parti Carcassonne. Så även fast mannen hade kvällskonferens så gick dagen riktigt fort.
Ja tack till fler såna dagar!
Lördagen började med ett besök på akuten! Låter kanske dramatiskt, men läget är lugnt. Lillen fick hög feber och enligt 1177 skulle vi åka in för att kolla upp det. Allt verkade dock ok och igår morse var han feberfri igen! Tvära kast med de små.
Så lördag förmiddag som vi skulle ha använt till städning och förberedelse inför besök av min syster brann liksom inne. Då är det bra med några ess i rockärmen. Den här gången var räddningen en nachoslåda! Jag började göra detta till nån fest när vi behövde ett mellanting mellan mat och snacks.
Bred ut nachos över en plåt. Strö över lite gosaker, jag brukar ha majs, kidneybönor, rödlök och paprika. Ha ost på och ställ i ugnen tills osten har smält och fått den färg man själv vill ha.
Det är gott med bara salsa och crème fraîche till, men allra bäst är det med en guacamole eller avokadodip. Jag brukar göra såhär:
Mixa 1 avokado med 1 dl crème fraîche, 1 vitlöksklyfta, saft från lime, salt, peppar och cayennepeppar. Klart! Oftast vill man nog göra på mer än 1 avokado:-)
Kanske inte det nyttigaste att ha till kvällsmat, men helt ok med en sallad, enkelt, gott och lite festligt (sen är det inte helt fel med en öl till).
För någon vecka sen genomgick min blogg en Extreme makeover:-) Med mina, än så länge små och nya programmeringskunskaper har jag gjort en nystart.
Välkomna in och kika och tyck gärna till!
...då blir man väldigt självkritisk.
Eller "man", det vet jag i och för sig ingenting om. Men jag blir det. Jag analyserar det jag gör in i minsta detalj och tänker och vrider och funderar och får ångest över nåt jag sagt eller gjort. Det kan vara nåt så litet att ingen annan ens märkt det. En liten ton i rösten, en tendens till negativ inställning, något jag inte förstått eller när jag upplever att jag inte är tillräckligt snabbtänkt. Eller om jag pratar för fort, bevare mig väl!
När jag vill något tillräckligt mycket så vill jag inte gå tillbaka i tanken och behöva undra om det hade blivit annorlunda ifall jag hade gjort eller varit på ett annat sätt.
Det är frustrerande att vilja något så mycket att jag inte kan släppa tanken på det utan hela tiden vilja försöka göra mer för att lyckas. Det leder förmodligen till att jag gör för mycket istället och upplevs som lite jobbig och överenergisk. Fast det jag önskar är bara att uppfattas som driven och noggrann. Men, det kan vara en fin gräns mellan dessa lägen.
Kanske någon som känner igen sig?
Som en riktig svenssonfamilj bör så hade även vi denna fredag ett så kallat fredagsmys. Och inte vilket fredagsmys som helst, nej då, utan ett fredagsmys med Barbie-film! Det ni, det är grejer det!
Men en sak som faktiskt seriöst är rätt så bra är vår tradition på fredagsmysmat. Vi brukar få välja tre grejer var att ha som plockmat. Det kan bli typ oliver, morotsstavar, melon, nån god ost, körsbärstomater eller nåt annat som man är sugen på. Och så lite dip på det.
Ingen matlagning, alla kan hjälpa till att skala och dela, alla får vara med och bestämma och man kan göra det så nyttigt eller onyttigt som man vill. Rå blomkål har blivit en personlig favorit. Signe kör alltid på ölkorv som sitt första val...
Trevlig helg på er!
Alltså, den här julen. Det har inte bara varit mycket mat utan också sjuukt mycket socker som har inmundigats av bara farten. Men! Jag har nu genomlidit ett mycket pretentiöst och två veckor långt "sockerstopp". Fast den här gången var det inte lika farligt som det brukar, det kändes mest som en stor lättnad. Nog hade jag lite huvudvärk dag 2, men ingen tjurighet, grinighet eller andra typer av dåligt humör som jag brukar få typ dag 9-10.
Nu låter det som om jag har gjort det här många gånger men det skulle nog vara att överdriva, men ett par tidigare tappra försök har jag gjort. Och socker i mat har varit till viss del ok samt fruktsocker. Det konstiga och ytterst irriterande är att det verkar inte finnas några mellanting för mig. Antingen är det helt stopp eller så kan jag inte säga stopp alls och äter massor socker istället. Bara lite då och då funkar helt enkelt inte för mig!
För ett tag sen gjorde jag ett sånt här "no sugar"-försök under en lite längre period. Då lyckades jag också hitta några trix för att få äta sötsaker som inte innehåller något raffinerat socker och inget konstgjort sötningsmedel. En favorit är en banan- och chokladglass som är superlätt! Funkar så här:
Banan som är prickig och på väg att bli dålig och troligtvis inte kommer ätas upp skivas och fryses in. Denna tages fram för att tina några minuter och mixas sedan tillsammans med lagom mängd kakao med hjälp av en mixerstav till en slät glass. Toppa gärna med hackade hasselnötter eller mandel och ett par jordgubbar. Riktigt gott, faktiskt! Se bara till att bananerna inte är omogna eller av den strävare sorten. Det brukar inte alltid bli en höjdare...
Men, något senare än jag tänkt på grund av nattningen. Sen när jag klivit upp ur bassängen och kollar telefonen har jag en hel hög missade samtal och sms från mannen som har en otröstlig bebis hemma. Så jag har nog fortfarande klor på kroppen, så snabbt gick det i duschen! Och jag som hade tänkt belöna mig själv efter 14 dagars sockerstopp med en lång stund i bastun. Ja, ja, det får väl bli nästa gång.
Inte så mycket folk i bassängen, dock, vilket var skönt. Jag förbättrade min tid på 400 meter med en hel minut och gjorde 10:45. Känns bra, men bättre ska det bli!
Nu har jag slappat i soffan en stund tillsammans med sovande bäbis, en kopp te och ett inspelat avsnitt av kvällens Sveriges mästerkock som kan vara (jämsides med Greys Anatomy) världens bästa TV-program:-)
Godnatt!
Undrar om man kommer iväg och simmar ikväll, tro. De senaste två kvällarna har ambitionen funnits där, men i måndags hade jag glömt ett rep med Nerikes Mässingssextett som jag fick hetsa iväg till och igår var det mannens tur att göra ett pass. Vi kommer ju liksom inte iväg båda två samtidigt.
Simingen är ju en del av min extremt seriösa (känn av min något ironiska ton) Triathlonsatsning 2014. Och till det hör ju att jag måste lära mig att crawla. Det känns inte riktigt bra att komma med ett halvtaskigt bröstsim till något slags lopp och dessutom måste jag förbättra mina tider för att det ska kännas ok.
I dagsläget, otränad, ovan och med bröstsim tar jag mig 400m i bassängen på ca 11:45. Det måste och skall förbättras! Jag vet inte riktigt vad jag kan förvänta mig att klara av här under våren, simning är min mest ovana gren av de tre jag ger mig på. Löpningen är inte riktigt lika komplicerad känns det som och det har jag hållt på med en del tidigare. Cyklingen kräver sin utrustning, men där har jag cyklat både racer och mountainbike sen innan, bl. a. Vätternrundan 2003 (herregud, det är ju 10 år sen!). Jag vet, det kräver bildbevis:
Ge mig gärna tips, ni som har! Hur kan jag förbättra mig?
Men ibland tvivlar jag själv på det faktum att bebisen faktiskt är på utsidan av magen för vad jag jag har märkt så har inte dess vidd minskat i relation till det som kommit ut! Känner mig som barbamamma i min nyinförskaffade simbaddräkt. Blä!
Så nu är det väl dags att ta tag i den här kroppen då...
Och därför tänkte jag ta tillfället i akt att outa nåt som finns i mina tankar nämligen Triathlonsatsning 2014!
Hur otroligt det än kan låta.
Jag har, tillsammans med resten av Sverige, på slaget tolv, bestämt mig för att göra slag i saken och fixa till de här kilona och min otränade hydda. Men, jag är för blyg för att visa upp min viktminskning så ni får istället följa med på min triathlon-resa.
Tanken är att under året träna simning, cykling och löpning för att senast sensommaren 2014 genomföra ett triathlon.
Och nu när jag skrivit det här så är det liksom "point of no return". Det är självklart en medveten strategi från min sida att inte ge mig själv några vägar ut genom att skriva det här på bloggen.
Så nu börjar det.
Simträning på Gustavsviksbadet, cykling på spinningcykeln hemma i gästrummet och löpning i Venaspåret/Lillåspåret/Rynningeviken när det börjar våras.
Så nu firar jag kvällen och mitt mogna beslut med ett äpple och en kopp grönt te! Najs!
Måste bara delge er en liten mellandagsreaerfarenhet!
Jag och mannen har kommit över ett litet torp ute på landet som vi tänkte renovera upp. Just nu när bi har bäbis, det är kallt och mycket lite värme finns ute i torpet så blir det inte så kul att vara där någon längre stunde med barnen. Detta resulterar i att när Anders (som han heter, min man) ska ut och hamra och snickra (vilket jag också hade gjort om jag inte hade varit den som ammade) så dräller jag och barnen omkring på Mariebergs köpcentrum som ligger på vägen, detta trevliga ställe!
Nu när man såklart har skaffat Wrapp i telefonen så hade jag ett 50-kronors presentkort från MQ som jag tänkte köpa nåt kul med på rean. Jag hittade ett armband som jag gillade skarpt och till min lycka kostade det 129:- och sen 50% på det, dvs 64:50. Perfekt, tänkte jag. Då blir det ju i princip gratis med mitt presentkort.
Det var bara ett litet problem.
När killen i kassan slår in armbandet visade det sig att det kostade bara 38:- (eller nåt liknande). Det var alltså för billigt för mitt presentkort, vilket gjorde att jag inte kunde använda det. Skit i det! tänkte jag och var på vippen att köpa det ändå och knappade in koden på VISA-kortet. I samma sekund hejdade jag mig och frågade om jag kunde välja nåt mer så att det översteg 50 spänn och det var inga problem menade han. Så jag lomma iväg med vagn och 4-åring igen och hittade en rätt snygg scarf som var nedsatt från 199:- till 29:- (!) och får alltså en totalsumma på överväldigande 17:- efter att jag använt presentkortet från Wrapp. Där pratar vi fynd:-D
Det har visst hänt nåt sen vi sågs sist...
<3Elton<3
2012-10-24
<3Signe<3
2008-11-08
Jag kör efter min vanliga devis "När andan faller på". Och nu föll den på igen! Det är så många gånger som jag gått och tänkt att "hade jag haft en blogg hade jag postat om det här som jag gör nu". Så idag kom jag på att jag ju faktiskt har en blogg! Vilken lycka!
Detta betyder ju också att jag har ett antal "färdigskrivna" inlägg i mitt huvud så nu kanske det rullar på.
Som ni förstår så har jag ju inga läsare eftersom jag just bloggar efter min devis ovan, så just nu skriver jag till mitt eget fiktiva "Ni". Dags att promota mig själv igen! På facebook är ju det tabu, men i bloggvärlden är det bara att skryta på än så länge. Gött.
Today: Cooking räkfond with bäbis on my arm, YES I am!
Sen att hemmet för övrigt ser ut som crap är ju inget som behöver nämnas...
