annateresiaholm

...då blir man väldigt självkritisk.

 

Eller "man", det vet jag i och för sig ingenting om. Men jag blir det. Jag analyserar det jag gör in i minsta detalj och tänker och vrider och funderar och får ångest över nåt jag sagt eller gjort. Det kan vara nåt så litet att ingen annan ens märkt det. En liten ton i rösten, en tendens till negativ inställning, något jag inte förstått eller när jag upplever att jag inte är tillräckligt snabbtänkt. Eller om jag pratar för fort, bevare mig väl!

 

När jag vill något tillräckligt mycket så vill jag inte gå tillbaka i tanken och behöva undra om det hade blivit annorlunda ifall jag hade gjort eller varit på ett annat sätt.

 

Det är frustrerande att vilja något så mycket att jag inte kan släppa tanken på det utan hela tiden vilja försöka göra mer för att lyckas. Det leder förmodligen till att jag gör för mycket istället och upplevs som lite jobbig och överenergisk. Fast det jag önskar är bara att uppfattas som driven och noggrann. Men, det kan vara en fin gräns mellan dessa lägen. 

 

Kanske någon som känner igen sig?