annateresiaholm

 

Ingefära. Först hatad, sen älskad. Som så mycket annat här i livet, inte minst när det kommer till mat.

 

Jag minns så väl på hemkunskapen när jag gick på högstadiet hur en av mina klasskamrater bedyrade hur gott det skulle bli med svarta oliver i salladen. Men icke. Efter avsmakning resulterade min pubertala envishet i en vägran att äta upp salladen ens efter att oliverna var urplockade. Omvänd hann jag bli redan innan vuxen ålder. Uwes grekiska sallad har jag nog att tacka för det.

 

Och nu är vi här igen. När jag gick på musikhögskolan fick jag tipset att göra te på ingefära, citron och vitlök för att mota bort en begynnande förkylning. Orädd som jag var och fortfarande är när det kommer till att prova nya saker så gjorde jag ett försök. Det skulle jag inte ha gjort. Sedan dess har jag nog varit högst tveksam när det kommer till ingefära i några större mängder.

 

Men! Sushin och upptäckten av den syltade ingefäran (som smakade tvål de första gångerna jag provade) räddade mig ur detta och idag finner jag mig själv avnjutandes en rejäl termosmugg med ingefärste. 

 

Ingefärste är helt enkelt gjort på kokande vatten och färsk ingefära. Jag brukar skiva ca 1cm av ingefäran tunt och hälla det heta vattnet över. Sen kan man låta det dra efter tycke och smak. Ju längre - ju starkare (logiskt nog). Jag gillar när det hinner bli så pass starkt att det hettar lite i munnen när man dricker det. Lite honung i kan säkert vara underbart gott, jag har dock inte testat det själv.

 

Ingefära ska ju också ha en hel massa olika positiva hälsoeffekter. För den som är intresserad så finns en bra text att läsa här: 

http://www.wellnessguide.se/SkrivUt/ingefara-mot-det-mesta