annateresiaholm

Jag har den senaste tiden funderat en del på vda det är som gör att man (jag) ibland lyckas och ibland inte lyckas med mina mål. Då tänker jag framför allt på mål som handlar om livsstil, vikt och hälsa. Vissa gånger har jag hur mycket motivation som helst att dra igång, klarar av det ett tag, blir nöjd och faller tillbaka. Andra gånger vill jag. Vill otroligt mycket. Men, ändå lyckas jag inte. Ibland inte ens att börja försöka.

 

Just nu är jag inne i en period då jag lyckas. Jag lyckas motivera mig själv. Jag har lyckats gå ner i vikt långt över förväntningarna. Jag lyckas med mina idrottsliga mål. Jag lyckas hålla en bra kost. 

 

Så vad är då skillnaden? Varför går det nu men inte innan?

 

Jag kan inte skylla på att jag mår bättre eller har mer tid eller är mer stärkt än vanligt av någon orsak. 

 

Några saker som jag tror spelar roll (men jag är långt ifrån säker):

 

1. Mata mig med motivation. Med påfyllning. Dels har jag en lite löjlig grej att jag blir sjuukt motiverad av livsstilsprogram som Biggest Loser eller Extreme Weightloss. Jag vet inte vad det är, men att se människor gå från sin jobbigaste stund och trots motgångar kämpa sig igenom får mig att känna att jag också kan klara det. 

Under våren var jag också på en föreläsning med svenska Biggest Loser-vinnaren Simon Kachoa som pratade från temat "If I can - You can". Det blir som en mental påfyllning från någon som gått igenom samma sak och som inte klandrar mig för de punkter i livet då jag varit svag. Sen bara grejen att erkänna att kolla på välproducerade doku-såpor motiverar mig, stå för det och inte skämmas. Bara det, liksom.

 

2. Fokus på balans. Det är så lätt att vilja ha resultat snabbt. Och det är nog inte fel att dra igång lite striktare för att se att något händer eller träna asmycket i början bara för att det känns rätt och bra (så länge man inte skadar sig). Men just nu känns det som att mitt stora problem är att det ska funka i det långa loppet och då är det svårt att vara extremt restriktiv. Att hitta balans - alternativ som känns som om man kan hålla i längden, det känns som det viktiga. Annars kommer jag falla tillbaka, återgå till det invanda och hemtama.

 

3. Ren mat. Ja, jag vet att det låter lite pretto, men jag börjar faktiskt mer och mer tro på detta. Stabiliseringsämnen, smakförstärkare, processat och überpastörierat ger inte den näring som kroppen behöver. Det enda som händer är att vi får i oss massor av energi och fortfarande inte gett kroppens celler det de behöver. Kroppen säger då "Jag har inte fått det jag behöver" och vi tolkar det som "Jag är hungrig". Fast vi egentligen inte behvöer energin. Tidigare när jag räknat kalorier så har jag försökt få i mig så mycket som möjligt på så få kalorier som möjligt. Till frukost kunde det vara söt lättyoghurt med flingor av något slag. Massa stabiliseringsämnen och socker som efter insulinpåslag gör mig tröttare än vad jag var innan. Och huungrig. Nu äter jag rysk yoghurt med 17% fett i med lite kokos och frön. Inte lika stor mängd, men jag blir bra mycket mättare, står mig längre och kroppen verkar svara på det.

 

Nej, nu står Biggest Loser på paus och tevattnet väntar på mig så jag får återkomma med fler punkter:) Godnatt!